Svensk mödra- och förlossningsvård håller generellt hög kvalitet, men det finns fortfarande områden som behöver bli bättre. Socialstyrelsens nationella riktlinjer lyfter särskilt behovet av en starkare vårdkedja, bättre eftervård och mer stöd till dem som har störst behov.
En viktig del av en trygg vård är också att den gravida får vara delaktig, förstå informationen som ges och känna sig lyssnad på. Efter förlossningen rekommenderas dessutom samtal om förlossningsupplevelsen, där barnmorskan lyssnar, informerar och svarar på frågor.
För oss på Lola&Lykke väcker det en större fråga: hur ser riktigt bra vård under graviditet, förlossning och tiden efter egentligen ut – och varför är det så viktigt att kvinnor känner sig hörda och delaktiga?
Vi brinner för detta. Det är bara att lyssna på vår grundare Laura:
Som mamma själv har jag egna erfarenheter av graviditet, förlossning och förlust, vilket har format min syn på vården och framför allt på hur viktigt det är att känna sig sedd, lyssnad på och tagen på allvar.
I den här artikeln tittar vi närmare på vad som kännetecknar en trygg och sammanhållen vård i Sverige, varför kontinuitet och delaktighet spelar så stor roll och vad som fortfarande kan bli bättre.
Innehåll
- Hur ser svensk mödra- och förlossningsvård ut i dag?
- Är bristerna isolerade till vissa delar av vården?
- Vad behöver förbättras i svensk mödra- och förlossningsvård?
- Varför är det så viktigt att lyssna på kvinnor?
- Att lyssna handlar också om delaktighet
- Vad görs för att förbättra svensk mödra- och förlossningsvård?
- Vad kan jag göra om jag inte känner mig hörd?
- Hur bör god mödra- och förlossningsvård se ut?
- Vården slutar inte när barnet är fött
- Vanliga frågor
Hur ser svensk mödra- och förlossningsvård ut i dag?
Svensk mödra- och förlossningsvård håller generellt mycket hög kvalitet och är medicinskt säker. Samtidigt visar den senaste nationella tillsynen att det finns områden där vården behöver bli bättre – framför allt när det gäller det systematiska kvalitets- och patientsäkerhetsarbetet, information och delaktighet, bemanning och kompetens samt kommunikationen genom vårdkedjan.
Under 2023–2025 granskade Inspektionen för vård och omsorg, IVO, bland annat samtliga 45 förlossningskliniker i Sverige och ett stort antal verksamheter inom mödrahälsovården. Tillsynen visade att samtliga granskade verksamheter hade en eller flera brister inom de områden som granskades. Samtidigt betonar IVO att svensk mödra- och förlossningsvård generellt håller mycket god kvalitet.
Socialstyrelsens nationella riktlinjer pekar i samma riktning: vårdkedjan behöver stärkas, eftervården förbättras och mer stöd riktas till dem som har störst behov.
Det väcker några viktiga frågor om vad trygg och säker vård faktiskt innebär i praktiken.
1. Blir kvinnor lyssnade på och delaktiga i sin vård?
Inte alltid. IVO:s analys av 722 klagomål på förlossningsvården från 2024 visar att ett återkommande tema är att kvinnor upplever att de inte blivit tillräckligt lyssnade på eller fått den information de behövt för att kunna vara delaktiga i sin vård.
Det handlar om mer än själva bemötandet. När någon berättar att något inte känns rätt, att smärtan förändrats eller att hon är orolig för sitt eller barnets tillstånd kan den informationen vara viktig för vårdens bedömning. Att lyssna, ge tydlig information och göra patienten delaktig är därför en central del av både trygghet och patientsäkerhet.
2. Upptäcks och hanteras risker tillräckligt tidigt?
En säker förlossningsvård behöver kunna upptäcka förändringar snabbt och agera när den gravida eller barnet behöver mer vård. IVO:s granskningar visar att det finns behov av att stärka det förebyggande patientsäkerhetsarbetet och att vårdgivarna behöver arbeta mer systematiskt med att identifiera och minska risker.
Patientklagomålen visar också att vissa kvinnor upplever att åtgärder sattes in för sent och att skador eller lidande hade kunnat undvikas om vården agerat tidigare.
3. Lär sig vården när något går fel?
Det ska den göra. När en händelse har lett till, eller hade kunnat leda till, en vårdskada ska vårdgivaren utreda vad som hänt och vidta åtgärder för att minska risken att samma sak händer igen.
IVO:s tillsyn visar samtidigt att det systematiska kvalitets- och patientsäkerhetsarbetet är ett av de områden där bristerna varit mest omfattande. Det handlar bland annat om hur verksamheterna följer upp risker, avvikelser och tidigare händelser och omsätter lärdomarna i praktiken.
4. Finns rätt bemanning och kompetens?
Bemanning och kompetens är grundläggande för en säker vård. Det räcker inte att riktlinjer och rutiner finns – personalen behöver också ha rätt kunskap, tillräckliga resurser och förutsättningar att följa dem.
IVO:s nationella tillsyn har identifierat brister inom området bemanning och kompetens i de granskade verksamheterna.
Det gör frågan större än hur många personer som arbetar under ett visst pass. Det handlar också om rätt kompetens på rätt plats, möjlighet till fortbildning och en organisation som gör det möjligt att ge trygg och säker vård.
5. Finns det utrymme att säga ifrån när något inte känns rätt?
En trygg vård bygger på att både patienter och personal kan lyfta oro.
För den gravida handlar det om att känna att frågor och farhågor tas på allvar och att få den information som behövs för att kunna vara delaktig. För personalen handlar det om att arbeta i en miljö där risker, misstag och osäkerhet kan lyftas och hanteras innan de leder till skada.
Just information och delaktighet, liksom dokumentation och kommunikation, hör till de områden där IVO har identifierat brister i sin nationella tillsyn.
Det är därför god mödra- och förlossningsvård handlar om mer än medicinsk säkerhet. Den behöver också vara sammanhållen, lyhörd och utformad så att den som är gravid eller föder känner sig informerad, delaktig och trygg genom hela vårdkedjan.
Är bristerna isolerade till vissa delar av vården?
Nej. IVO:s granskning visar inte att svensk mödra- och förlossningsvård generellt är osäker – tvärtom beskriver myndigheten den som medicinskt säker och av mycket god kvalitet. Men tillsynen visar att liknande utvecklingsområden återkommer i olika delar av landet.
Under 2023–2025 granskade IVO samtliga 45 förlossningskliniker i Sverige, 34 verksamheter inom mödrahälsovården och även privata vårdgivare som erbjuder barnmorskeassisterade hemförlossningar. Myndigheten identifierade en eller flera brister hos samtliga granskade verksamheter och vårdgivare, framför allt inom det systematiska kvalitets- och patientsäkerhetsarbetet.
IVO:s analys av patientklagomål ger samtidigt en bild av hur dessa frågor kan upplevas av den som faktiskt föder barn. Bland de 722 klagomål på förlossningsvården som analyserades från 2024 återkom berättelser om att inte känna sig lyssnad på, att inte få tillräcklig information och att inte kunna vara så delaktig i vården som man hade behövt. Vissa kvinnor beskrev också att de upplevde att skador eller lidande hade kunnat undvikas om vården agerat tidigare.
Det är olika typer av underlag – tillsyn av vården på ena sidan och patienters egna erfarenheter på den andra. Men tillsammans pekar de mot några återkommande frågor: hur vården lyssnar, kommunicerar, identifierar risker och lär sig när något går fel.
Vad behöver förbättras i svensk mödra- och förlossningsvård?
Socialstyrelsens nationella riktlinjer för graviditet, förlossning och tiden efter har ett tydligt fokus på att skapa en mer sammanhållen och jämlik vård. Bland annat behöver vårdkedjan stärkas, eftervården förbättras och mer stöd riktas till personer med större behov.
IVO:s tillsyn visar samtidigt hur viktigt det är att vårdgivarna arbetar systematiskt med patientsäkerhet – inte bara när något redan har gått fel, utan för att identifiera risker innan någon kommer till skada.
Det handlar bland annat om:
- Att risker upptäcks och följs upp.
- Att viktig information följer patienten genom vårdkedjan.
- Att personalen har rätt kompetens och förutsättningar att ge säker vård.
- Att patienter får den information de behöver för att kunna vara delaktiga.
- Att avvikelser och vårdskador leder till verkligt lärande och förändring.
- Att vården fungerar sammanhängande under graviditet, förlossning och tiden efter.
Det är stora systemfrågor. Men för den enskilda kvinnan landar många av dem i något mycket konkret: känner jag mig trygg, informerad och lyssnad på?
Varför är det så viktigt att lyssna på kvinnor?
Det låter nästan självklart. Ändå återkommer just upplevelsen av att inte ha blivit lyssnad på i IVO:s analys av klagomål på svensk förlossningsvård.
Att lyssna handlar inte bara om att göra vården varmare eller mer medkännande. Det kan också vara en fråga om patientsäkerhet.
Den gravida eller födande personen bidrar med något som ingen journal eller undersökning fullt ut kan ersätta: kunskap om sin egen kropp. Hon vet hur hon brukar må, vad som har förändrats och när något plötsligt känns annorlunda.
Det betyder förstås inte att hon ska behöva diagnostisera sig själv eller att medicinsk expertis blir mindre viktig. Men när en kvinna säger att något inte känns rätt bör den informationen vara en del av den kliniska bedömningen.
Vår grundare Laura berättar
Jag förstår det här på ett mycket personligt plan. Efter att mitt första barn föddes fick jag betydande komplikationer, men jag accepterade länge mycket av det som hände. Jag tänkte: det här är otroligt svårt, men kanske är det bara så här det är att få barn.
Det var först efter att jag senare förlorade mitt andra barn efter liknande komplikationer som jag började ifrågasätta det antagandet.
Under min tredje graviditet gick jag in i vården på ett helt annat sätt. Jag ställde fler frågor, bad om förklaringar och ifrågasatte beslut när något inte kändes rätt. Men erfarenheten lämnade mig också med en annan fråga:
Varför ska en kvinna behöva bli expert på sin egen vård och sin egen främsta förespråkare för att känna sig trygg?
Alla känner sig inte bekväma med att ifrågasätta vårdpersonal. Alla har inte samma kunskap, språkliga förutsättningar, självförtroende eller ork att fortsätta fråga när något känns fel. Graviditet och förlossning är redan sårbara situationer. Säkerheten i vården ska inte bero på hur bestämt du lyckas göra dig hörd.
Att lyssna handlar också om delaktighet
Att bli lyssnad på handlar inte bara om vad som händer när något känns fel. Det handlar också om att få den information som behövs för att kunna vara delaktig i beslut om sin egen vård.
Det är dessutom en grundläggande princip i svensk hälso- och sjukvård. Patientlagen säger att du ska få den information du behöver för att förstå och kunna vara delaktig i din vård. Informationen ska anpassas så att du kan förstå den, och du ska kunna vara med och påverka hur vården utformas och genomförs.
I praktiken betyder det bland annat att du ska kunna:
- Förstå vad som händer och varför.
- Få information om relevanta undersökningar och behandlingar.
- Få veta vilka risker och möjliga komplikationer som finns.
- Ställa frågor om det du inte förstår.
- Vara delaktig i beslut om din vård.
- Lämna eller avstå från samtycke till vård.
Men delaktighet förutsätter också kontinuitet och bra kommunikation inom vården.
En kvinna ska inte behöva börja från början varje gång hon träffar en ny person. Tidigare komplikationer, oro och överenskomna planer behöver dokumenteras och följa med genom vårdkedjan. När kommunikationen brister kan patienten själv hamna i rollen att försöka hålla ihop all information – ibland när hon är rädd, utmattad, har ont eller befinner sig mitt i en förlossning.
Vad görs för att förbättra svensk mödra- och förlossningsvård?
Det finns redan ett omfattande arbete för att stärka vården.
Socialstyrelsens nationella riktlinjer ger rekommendationer för vården under graviditet, förlossning och tiden efter, med särskilt fokus på en mer sammanhållen vårdkedja, bättre eftervård och mer stöd till dem som behöver det mest.
IVO:s förstärkta nationella tillsyn har samtidigt identifierat konkreta brister som vårdgivarna behöver åtgärda. Inom ramen för tillsynen fattade IVO 235 beslut och konstaterade brister och krävde åtgärder i 140 av dem. Myndigheten har därefter följt upp hur vårdgivarna planerar att komma till rätta med problemen.
Patienternas egna erfarenheter används också som underlag för förbättring. IVO:s analys tillsammans med regionernas patientnämnder av klagomål på förlossningsvården är uttryckligen tänkt att bidra till utveckling och stärkt patientsäkerhet.
Det är viktigt. För statistik och medicinska resultat berättar en del av historien – men patienternas erfarenheter kan visa sådant som annars är svårt att fånga.
Vad kan jag göra om jag inte känner mig hörd?
Först vill jag vara tydlig med en sak: det ska inte vara patientens ansvar att göra vården säker.
Du ska inte behöva vara den mest pålästa personen i rummet eller kämpa för att bli tagen på allvar. Men du har rätt att få information, ställa frågor och vara delaktig i din vård.
Om något inte känns rätt kan du:
- Berätta tydligt vad du är orolig för. Förklara vad som har förändrats eller känns annorlunda. Om du inte kan sätta fingret på exakt vad som är fel kan du fortfarande säga att något inte känns rätt.
- Ställ frågor. Om du inte förstår en bedömning eller rekommendation, be om en förklaring.
- Fråga vad som händer härnäst. Be vårdpersonalen förklara vad de följer upp, när nästa bedömning görs och vilka förändringar du själv ska vara uppmärksam på.
- Säg till igen om oron kvarstår. Om situationen förändras eller du fortfarande är orolig är det viktigt att berätta det.
- Ta hjälp av din partner eller stödperson. Om du vill kan personen hjälpa till att ställa frågor, komma ihåg information och beskriva förändringar som hen har märkt.
- Be om att någon annan gör en bedömning när det är medicinskt motiverat. Patientlagen innehåller också möjlighet till en ny medicinsk bedömning vid livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada.
Om du inte är nöjd med vården kan du i första hand kontakta mottagningen eller verksamheten. Du kan också vända dig till din regions patientnämnd, som kan hjälpa dig att föra fram synpunkter och klagomål. I vissa fall kan ett ärende även anmälas till IVO.
Det viktiga är att du inte ska känna att du måste vara tyst för att vara en “bra patient”.
Hur bör god mödra- och förlossningsvård se ut?
För mig börjar god vård med något väldigt enkelt: se personen framför dig som en individ.
Inte ännu en graviditet. Inte ännu en patient på dagens schema. Inte bara värden och observationer i en journal.
En person.
God vård kombinerar medicinsk expertis med kvinnans kunskap om sin egen kropp. Den ger tydlig information i stället för enbart instruktioner. Frågor välkomnas i stället för att uppfattas som ifrågasättande.
Den är också sammanhållen. Personal kommunicerar med varandra, viktig information följer patienten och någon tar ansvar för helheten.
Och den är jämlik. Den utgår inte från att alla har samma behov, kunskap eller förutsättningar att själva navigera i vården.
I slutändan bör den som är gravid eller föder känna sig trygg med att ställa frågor, veta att oro tas på allvar och kunna vara en aktiv deltagare i beslut om sin egen kropp och sitt barn.
Vården slutar inte när barnet är fött
För oss finns det också en större fråga om var vården egentligen börjar och slutar.
Graviditet, förlossning, fysisk och känslomässig återhämtning, amning eller annan matning och den gradvisa återgången till vardagen är inte isolerade händelser. De är delar av samma omställning.
Ändå kan stödet förändras snabbt efter förlossningen, samtidigt som den nyblivna mamman kan hantera smärta, blödningar, bäckenbottenbesvär, sömnbrist, amningsproblem, hormonella förändringar och en helt ny livssituation.
Just därför lyfter Socialstyrelsens nationella riktlinjer förbättrad eftervård och en starkare vårdkedja som prioriterade områden.
Det här är också en stor del av anledningen till att Laura grundade Lola&Lykke. Vi lyssnar på henne igen:
Mina egna erfarenheter av komplicerade graviditeter, förlossningar och förlust fick mig att inse hur lätt en kvinna kan bli en kategori i ett vårdsystem i stället för att ses som en individ.
Efter min första förlossning accepterade jag många av mina svårigheter som en del av att bli mamma. Efter att jag senare förlorade mitt andra barn efter liknande komplikationer började jag se på det annorlunda.
Jag insåg också att behovet av stöd inte försvinner när barnet är fött.
Det är det område Lola&Lykke skapades för att arbeta inom. Inte för att tala om för kvinnor vad de ska göra, utan för att ge bättre information, bättre verktyg och bättre stöd så att varje kvinna kan fatta beslut utifrån sin egen kropp, sitt barn och sin situation.
IVO:s senaste granskningar visar var svensk mödra- och förlossningsvård fortfarande behöver utvecklas. Men frågan är större än att åtgärda enskilda brister. Vi behöver också fortsätta fråga oss hur riktigt bra vård ska kännas för den som tar emot den.
För oss är utgångspunkten enkel: se kvinnan, lyssna på henne och stötta henne som individ genom graviditeten, förlossningen och tiden efter.
Hälso- och sjukvård är förstås betydligt mer komplex än så. Personal fattar svåra beslut, ibland under stor tidspress, och lyssnande kan inte på egen hand lösa bemanningsproblem, resursbrist eller organisatoriska utmaningar.
Men det är kanske just därför frågan fortsätter att vara så viktig.
Att lyssna på kvinnor betyder inte bara att vara vänligare. Det handlar om att ta oro på allvar, ge begriplig information, skapa verklig delaktighet och se till att vårdpersonal kommunicerar med varandra.
Det borde inte vara ett ideal att sträva efter. Det borde vara en självklar del av trygg och säker mödra- och förlossningsvård.
Vanliga frågor
Hur säker är svensk förlossningsvård?
Svensk mödra- och förlossningsvård håller generellt mycket god kvalitet och är medicinskt säker. Samtidigt har IVO:s nationella tillsyn identifierat brister hos de verksamheter som granskats, framför allt inom det systematiska kvalitets- och patientsäkerhetsarbetet.
Vad har IVO:s granskning av svensk förlossningsvård visat?
IVO:s förstärkta tillsyn 2023–2025 omfattade bland annat samtliga 45 förlossningskliniker i Sverige. Myndigheten identifierade brister inom flera områden, framför allt i hur verksamheterna arbetar systematiskt med kvalitet och patientsäkerhet.
Vad säger patienter om svensk förlossningsvård?
IVO och regionernas patientnämnder analyserade 722 klagomål från 2024. Ett återkommande tema var att kvinnor upplevde att de inte blivit tillräckligt lyssnade på eller fått den information de behövde för att vara delaktiga i sin vård.
Har jag rätt att vara delaktig i min vård?
Ja. Patientlagen säger att du ska få information som hjälper dig att förstå och vara delaktig i din vård. Du ska kunna vara med och påverka hur vården utformas och genomförs, och informationen ska anpassas efter dina behov.
Vad gör jag om jag inte känner mig lyssnad på?
Berätta tydligt vad du är orolig för och be vårdpersonalen förklara sin bedömning och vad som händer härnäst. Om du fortfarande är orolig kan du säga det igen och fråga om någon annan kan bedöma situationen. Om du i efterhand vill lämna synpunkter eller klaga kan du kontakta verksamheten eller regionens patientnämnd.
Vad är patientnämnden?
Patientnämnden är en fristående och opartisk instans i varje region som kan hjälpa patienter och närstående att föra fram synpunkter eller klagomål och få svar från vården. Den gör däremot inte medicinska bedömningar eller beslutar om ersättning.
Vad händer när något allvarligt går fel i vården?
Vårdgivaren har ansvar för att utreda händelser som har orsakat eller hade kunnat orsaka en vårdskada och vidta åtgärder för att minska risken att det händer igen. Allvarliga vårdskador eller risker för sådana kan också behöva anmälas till IVO enligt lex Maria.
Vad vill Socialstyrelsen förbättra inom vården under graviditet och förlossning?
De nationella riktlinjerna lyfter bland annat behovet av en starkare och mer sammanhållen vårdkedja, förbättrad eftervård och mer stöd till personer med större behov. Målet är en mer jämlik, trygg och sammanhållen vård genom graviditet, förlossning och tiden efter.
