Vad sätter igång förlossningen?

Graviditeten är en lång resa – men allt kulminerar i en enda, livsomvälvande händelse: förlossningen.

Det är något som många kvinnor funderar på i månader – ibland till och med i åratal – med både förväntan och oro. Förlossningen är en unik upplevelse, ett mysterium som inte riktigt går att förstå förrän man själv är mitt i det. Faktum är att inte ens vetenskapen kan förklara exakt vad som sätter igång processen. Vad får kroppen att få igång förlossningen? Varför startar den just då – och inte tidigare eller senare?

I den här artikeln går vi igenom vad som händer både före och under förlossningen, så att du kan känna dig mer trygg och förberedd när det väl är dags.

Detta händer före förlossningen

Även om du kanske har ställt in siktet på ditt beräknade förlossningsdatum – 40 veckor efter befruktningen – så är det i praktiken bara en uppskattning. Förlossningen kan i själva verket sätta igång när som helst mellan vecka 37 och 42. Nästan en tredjedel av alla barn föds inte ens inom tio dagar från det beräknade datumet. Och ännu mer fascinerande är att bara omkring fem procent föds exakt på det.

Så vad händer egentligen i kroppen under de sista veckorna innan barnet kommer? Här är några vanliga tecken på att kroppen gör sig redo.

Braxton Hicks-sammandragningar – kroppens genrep

Redan veckor eller dagar före förlossningen kan du börja känna av så kallade Braxton Hicks-sammandragningar. De är inte "riktiga" värkar som pressar ut barnet, utan mer som förvärkar och kroppens övning inför det som väntar.

Livmodern drar då ihop sig, men dessa sammandragningar brukar inte göra ont – även om vissa kvinnor kan ta miste på dem och tro att det är dags. Därför kallas de ibland för "falskt alarm". Den stora skillnaden? De förändrar inte livmoderhalsen.

Livmoderhalsen mjuknar och tunnas ut

Din livmoderhals genomgår också viktiga förändringar inför förlossningen. Den blir både mjukare och tunnare för att kunna släppa igenom barnet. I samband med detta kan något som kallas för "teckningsblödning" uppstå – alltså att den slempropp som täppt till livmoderhalsen lossnar.

Det kan se ut som en rosa, slemmig klump – kanske inte så trevligt, men ett fullt normalt tecken på att kroppen jobbar på.

Fler tecken på att förlossningen närmar sig

• Mensliknande kramper – ett tidigt tecken på att livmodern förbereder sig.

• (Ökad) foglossning – hormoner gör att kroppen mjuknar, särskilt i bäckenregionen.

• Diarré – kroppens sätt att "tömma" sig inför förlossningen, då även ändtarmen påverkas.

• Förberedelseinstinkt – många kvinnor känner en stark drift att städa, organisera och förbereda boet för bebisen.

• "Lightening" – du kan plötsligt uppleva att det blir lättare att andas. Det beror på att barnet sjunker ner i bäckenet, redo att möta världen.

Att förstå dessa tecken kan ge dig mer lugn i väntan på att det verkligen drar igång. Din kropp vet vad den gör – och snart kommer du få träffa den lilla person som allt detta har handlat om.

Upptäck vår förlossningsguide, där vi går igenom allt från att packa BB-väskan till vad som utmärker olika typer av förlossningar, smärtlindringsalternativ och vilken roll din partner eller stödperson kan spela. Allt för att du ska känna dig så trygg som möjligt när det är dags.

Hur börjar förlossningen?

Även om kroppens förberedelser i linje med de just nämnda kan börja veckor innan, finns det vissa tecken som tyder på att förlossningen faktiskt är på gång – ofta bara timmar innan allt sätter igång på riktigt. Ett av de mest välkända är att vattnet går, vanligtvis ungefär ett dygn före förlossningen.

För att ta del av mer personliga berättelser och insikter om hur det känns att gå in i förlossningen kan du lyssna på samtal om olika förlossningsupplevelser.

Vad händer egentligen när vattnet går?

Under hela graviditeten har ditt barn legat skyddat i en hinnsäck fylld med fostervatten. När det är dags för barnet att komma ut, kan den säcken brista och vätskan rinner ut genom slidan. Men till skillnad från vad man ofta ser på film, är det inte alltid ett plötsligt plask.

Ibland sipprar det bara lite i taget – och i vissa fall händer det inte alls förrän under själva förlossningen. Vissa barn föds till och med med fosterhinnan fortfarande intakt. Därför är det viktigt att veta att vattnet som går inte alltid är det första – eller tydligaste – tecknet på att förlossningen har börjat.

Det verkliga startskottet: regelbundna sammandragningar

Det tydligaste tecknet på att förlossningen är igång är regelbundna sammandragningar. Det är kroppens sätt att börja öppna livmoderhalsen så att barnet kan ta sig ut. Under en sammandragning trycker livmodern ner barnet, vars huvud i sin tur pressar mot livmoderhalsen – och det stimulerar produktionen av hormonet oxytocin, vilket i sin tur förstärker sammandragningarna.

Till en början kan de kännas som molande mensvärk eller tryck i nedre delen av magen, ryggen och bäckenet. De kommer ofta oregelbundet och kan vara ganska svaga. Men ju närmare du kommer själva förlossningen, desto starkare, längre och tätare blir de. När sammandragningarna börjar komma regelbundet och ökar i intensitet, är det ett tydligt tecken på att kroppen har satt igång förlossningsarbetet på riktigt.

Att känna igen dessa signaler kan hjälpa dig att känna dig mer trygg när allt drar igång. Och glöm inte – det är helt normalt att känna både förväntan och nervositet. Du är inte ensam, och din kropp vet vad den ska göra.

Förlossningens faser – från första värken till första andetaget

Förlossningen delas ofta upp i tre (ibland fyra) faser, där varje fas har sin egen rytm, sina utmaningar och sin magi. Här går vi igenom vad som händer – så att du kan känna dig trygg och förberedd hela vägen.

Fas1: Latensfas och aktiv fas

Det första steget består i sin tur av två faser: latensfasen och den aktiva fasen.

Latensfasen kan pågå mellan några timmar upp till några dygn

Denna fas börjar när livmoderhalsen börjar öppna sig, från 0 till 6 centimeter. Här kan förlossningen pågå ganska länge – allt från några timmar till flera dagar. Sammandragningarna är i början milda och oregelbundna, men ökar gradvis i både styrka och frekvens.

Även om det kan kännas lockande att åka in till sjukhuset direkt, brukar barnmorskor och läkare ofta rekommendera att man stannar hemma under denna fas. Hemma har du bättre möjlighet att slappna av, vilket i sig kan bidra till att förlossningen fortskrider mer naturligt – och med mindre behov av medicinska ingrepp.

Aktiv fas med mer intensiva värkar

När livmoderhalsen har öppnat sig 6 centimeter går du in i den aktiva fasen – en mer intensiv period där livmoderhalsen fortsätter att öppna sig hela vägen till 10 centimeter.

Värkarna kommer nu tätare, ungefär var tredje till var fjärde minut, och varar i omkring en minut. De blir också betydligt starkare – så pass att det blir svårt att tänka på något annat än just dem. Det är nu dags att ta dig till din förlossningsplats, oavsett om det är sjukhus eller hemförlossning. Den aktiva fasen brukar pågå i cirka 4–8 timmar.

Fas 2: Utdrivningsfasen och krystningar

Nu är det dags – du ska föda ditt barn. Den här fasen, när du krystar, kan vara både kraftfull och känslomässig. Förstagångsföderskor får ofta räkna med att det kan ta lite längre tid – allt från några minuter upp till ett par timmar.

Din kropp kommer att arbeta intensivt och du får hjälp av sammandragningarna för att föra ut barnet. Det är en otrolig prestation – och ögonblicket då du äntligen får träffa ditt barn för första gången är ofta obeskrivligt.

Fas 3: Moderkakan föds fram

Förlossningen är inte riktigt över ännu, utan i det tredje och sista steget ska moderkakan födas. Det brukar ske inom fem till 60 minuter efter att barnet kommit ut. Du kommer känna ytterligare sammandragningar, och ibland behöva trycka till lite igen.

När moderkakan har kommit ut, börjar livmodern genast dra ihop sig för att återgå till sin normala storlek. Denna process fortsätter under de kommande sex veckorna – även kallad "fjärde trimestern".

Läs mer: Postpartum – din överlevnadshandbok för tiden efter förlossningen

Hormonerna som styr förlossningen

Förlossningen är inte bara en fysisk process – det är också ett hormonellt samspel i världsklass. Här är några av de viktigaste hormonerna som hjälper kroppen på vägen:

• Oxytocin: refereras ofta till som kärlekshormonet. Det frigörs när vi kramas eller känner närhet, men spelar också en avgörande roll vid förlossningen eftersom det sätter igång sammandragningar. Oxytocin är även viktigt för att stimulera amning.
  

• Relaxin: gör att livmoderhalsen mjuknar och att leder och vävnader blir mer rörliga. Det hjälper kroppen att göra plats för förlossningen.

• Prostaglandin: ett hormon som hjälper till att öppna upp livmoderhalsen och gör kroppen mer mottaglig för oxytocin.

• Betaendorfiner: kroppens egna smärtlindrare! De lindrar inte bara smärta, utan kan även ge känslor av glädje och lugn. De dämpar dessutom immunförsvaret lite, för att kroppen inte ska reagera på barnet som något främmande.

• Adrenalin och noradrenalin: även kända som "kamp-eller-flykt-hormoner". Trots att de ofta förknippas med stress, har de en viktig roll i förlossningen. De hjälper dig att fokusera, ger energi under krystfasen och stimulerar ytterligare sammandragningar.

Läs mer: Graviditetshormoner; Varför kan jag inte hålla ihop det?

Vad är det egentligen som sätter igång förlossningen?

Trots all den kunskap vi har om graviditet och förlossning, kvarstår en stor fråga:

Vem är det egentligen som bestämmer när förlossningen börjar – kroppen eller barnet?

Svaret är: vi vet inte helt säkert ännu. Förlossningens start är fortfarande ett av medicinens stora mysterier. Men forskarna har några välgrundade teorier – och de ger oss fascinerande insikter i kroppens och barnets samspel inför den stora stunden.

Hormonella signaler – ett skifte i kroppens kemi

En av de mest vedertagna teorierna handlar om hormonförändringar i slutet av graviditeten.

Under större delen av graviditeten är progesteron det dominerande hormonet. Det hjälper till att bibehålla livmoderslemhinnan och förhindrar för tidiga sammandragningar. Men när du närmar dig fullgången tid börjar nivåerna av progesteron minska – och andra hormoner, som östrogen och oxytocin, får större spelrum.

Dessutom tror forskare att barnet själv spelar en aktiv roll. När fostret är redo att födas frigör dess kropp kortisol, ett stresshormon som tros hjälpa till att mogna organen – och som samtidigt kan signalera till mamman att förlossningen ska börja. Det är med andra ord ett komplext hormonellt samspel som sätter allt i rörelse.

Fysiska faktorer – barnets kropp skickar signaler

Det är inte bara hormonerna som spelar roll. Det finns också rent fysiska förändringar i barnets kropp som tyder på att tiden är inne.

Till exempel har forskare upptäckt att telomerer – en slags skyddande delar av vårt DNA kopplade till åldrande – ökar i mängd i fostervattnet när förlossningen närmar sig. Det kan vara kroppens sätt att säga: “Nu är jag redo.”

Ett annat viktigt steg är utvecklingen av barnets lungor. Runt vecka 32 börjar lungorna producera ett ämne som kallas ytaktivt protein (SP-A). Det hjälper barnet att kunna andas efter födseln – men spelar också en oväntad roll i själva förlossningen. Proteinet aktiverar immunceller i livmodern, vilket startar en inflammatorisk process som i sin tur kan sätta igång förlossningen.

Psykologi och känslor – påverkar mer än man tror

Även om biologi och hormoner är centrala, så påverkar även din känslomässiga och mentala upplevelse förlossningens gång.

Stress, oro, trygghet och avslappning påverkar utsöndringen av olika hormoner – särskilt oxytocin, som är starkt kopplat till både känslomässig närhet och livmoderns sammandragningar. En lugn, trygg och stödjande miljö kan därför främja kroppens egna processer och göra det lättare för förlossningen att starta naturligt.

Så… vem trycker på startknappen?

Den ärliga sanningen är att ingen vet exakt vad som sätter igång förlossningen. Det kan vara barnet, modern, ett hormonellt skifte – eller en kombination av allt. Förlossningen är ett finstämt samspel mellan kropp och själ, där både biologi och känslor spelar in.

Det viktiga är att veta att din kropp vet vad den gör – och att varje förlossning startar i precis rätt tid för just dig och ditt barn.

Igångsättning – när kroppen inte sätter igång själv

Det är fascinerande hur kroppen och barnet samarbetar för att sätta igång förlossningen naturligt. Men vad händer om inget händer? Om du går över tiden, eller om det finns medicinska skäl att inte vänta längre, kan förlossningen behöva sättas igång – något som kallas att bli igångsatt.

Hur vanligt är det? Runt 25 % av alla gravida kvinnor i Sverige (och liknande siffror i andra länder) får sin förlossning igångsatt – ofta för att de har gått över 41 eller 42 veckor, vilket ökar risken för komplikationer. Ibland sker igångsättningen av andra orsaker, som högt blodtryck, havandeskapsförgiftning eller tillväxthämning hos barnet.

Medicinsk igångsättning på sjukhus

På sjukhus finns flera sätt att sätta igång en förlossning, och vilket alternativ som används beror på din kropp, graviditetens status och medicinsk historik.

1. Prostaglandin-gel eller tablett

Det vanligaste första steget är att barnmorskan eller läkaren applicerar en hormonell gel eller tablett med prostaglandin direkt på livmoderhalsen. Prostaglandin hjälper till att mjuka upp livmoderhalsen och starta sammandragningarna.

2. Mekanisk öppning av livmoderhalsen

Om hormoner inte är lämpliga – till exempel om du har genomgått tidigare kejsarsnitt – kan läkaren istället öppna livmoderhalsen mekaniskt med hjälp av en kateter eller särskilda stavar (dilatatorer) som successivt vidgar livmoderhalsen.

3. Hinnsvepning

En annan metod är att barnmorskan eller läkaren för in ett finger och försiktigt lossar hinnorna som omger fostret. Detta kan få kroppen att själv börja producera prostaglandin.

4. Ta hål på fosterhinnorna

Om hinnsvepningen inte fungerar, kan barnmorskan eller läkaren manuellt ta hål på fostersäcken, vilket ofta sätter fart på förlossningen.

5. Oxytocindropp

Om sammandragningarna fortfarande uteblir efter flera timmar, får du ofta ett dropp med Pitocin – en syntetisk form av oxytocin. Det stimulerar starkare, mer regelbundna och frekventa sammandragningar och sätter oftast igång förlossningen inom 30 minuter.

Igångsättning hemma

Vissa gravida vill prova att sätta igång förlossningen på egen hand innan man tar till medicinsk hjälp. Det är helt förståeligt – men det är viktigt att veta att många av dessa metoder inte är vetenskapligt bevisade, även om de ibland har fungerat för andra.

Här är några vanliga sätt man kan prova hemma:

• Rörelse: Att promenera, gå i trappor eller stå upp mycket kan hjälpa barnet att sjunka ner i bäckenet – vilket i sin tur kan stimulera livmodersammandragningar.

• Sex: Sperma innehåller prostaglandiner, och orgasm kan frisätta oxytocin – båda kan teoretiskt hjälpa förlossningen på traven. Det är dock inte en garanterad metod och bör bara göras om det känns tryggt och bekvämt för dig.

Oavsett vad du testar hemma, ska du alltid rådgöra med din barnmorska eller läkare innan du försöker påverka förlossningen själv.

Vanliga myter om att få igång förlossningen

Det finns gott om “goda råd” där ute – men alla är inte baserade på fakta. Låt oss ta en titt på några klassiska myter du kanske stöter på.

Myt: Att äta kryddig mat framkallar förlossning
Verklighet: Det finns inga vetenskapliga bevis som stödjer detta. Kryddig mat kan irritera magen, men inte starta sammandragningar.

Myt: Att gå mycket påskyndar förlossningen
Verklighet: Att röra på sig är bra för hälsan, men promenader i sig har inte visat sig kunna få igång förlossningen.

Myt: Ricinolja sätter igång förlossningen
Verklighet: Ricinolja kan leda till diarré och magsmärtor, men effekten på att sätta igång en förlossning är osäker och potentiellt skadlig.

Myt: Fler barn föds vid fullmåne
Verklighet: Det är en spännande idé, men studier visar ingen koppling mellan månfaser och födelsetal.

Myt: Ananas mjukar upp livmoderhalsen
Verklighet: Ananas innehåller visserligen bromelain, men inte i tillräckliga mängder för att påverka förlossningen. Du skulle behöva äta väldigt mycket – vilket mest troligt bara ger dig ont i magen.

Slutsats: Förlossningen börjar när din kropp och din bebis är redo. Det finns inga magiska tricks eller gamla huskurer som kan ersätta naturens egen tajming. Håll dig lugn, lita på processen och fokusera på att ta hand om dig själv under slutspurten.

Bättre återhämtning efter förlossningen

Att föda barn är en enorm fysisk prestation. Oavsett om det var en vaginal förlossning eller kejsarsnitt, behöver din kropp återhämta sig. De första sex veckorna efter förlossningen kallas som sagt ofta för “den fjärde trimestern” – och med goda skäl.

Under denna tid:

• Är dina magmuskler försvagade och delade

• Har din bäckenbotten varit under stor belastning

• Kan du uppleva blödningar, ömhet, trötthet och hormonförändringar

Men det viktigaste att komma ihåg är: alla återhämtar sig olika. Det finns inget rätt eller fel tempo.

Ett sätt att stötta kroppen fysiskt är med ett mjukt, kroppsnära magbälte. Den ger lätt kompression, vilket kan:

• Hjälpa magmusklerna att hitta tillbaka till sin ursprungliga position

• Aktivera de djupa bålmusklerna

• Stötta din hållning och rygg

• Minska risken för långvariga komplikationer

Lola&Lykkes magstöd efter förlossningen är ett populärt alternativ som är designat för att ge både komfort och funktion – ett praktiskt hjälpmedel för nyblivna mammor som vill påskynda sin återhämtning på ett säkert sätt.

Om du har fler frågor om förlossning, graviditet eller återhämtning efter förlossningen – oavsett om det gäller fysiska förändringar, känslomässiga funderingar eller praktiska tips – besök vår kostnadsfria konsulttjänst: Fråga Lola&Lykkes experter. Det är en säker och icke-dömande supportplattform där du får svar av legitimerade barnmorskor, fysioterapeuter och andra specialister inom kvinnohälsa.